Coach Dolor

Skit Snack

2010-11-17T05:47:00.000-08:00

Om en människa i Europa tillfrågas om det finns utedass där de bor så säger de;

"Nej! Vi är ett utvecklat land. "

Men om du frågar om de på sin trädörr har ett litet hjärta eller en annan dekoration, nickar de och säger: "Oh ja, min mormor har exakt en sådan."

Och du vet, det där med utedass, det finns fortfarande för en rad olika skäl, till att de faktiskt finns kvar, exempelvis; nostalgi, min farmor brukade sitta och meditera över livets mening på utedass.

Praktiskt: det är inte värt riva ner och kasta, för det finns alltid ett sätt är att kunna använda materialet till nya trädgårdsmöbler.

Interiör: det är bara för mycket besvär att riva det.

Och framför allt, egenintresse: när någon använder dasset inomhus och du är desperat så kan det vara idealiskt att springa ut till utedasset.

Visst ja, rengöringen är väl inte riktigt detsamma som inomhus, och dessa dagar är ju gamla. Och genom åren så hinner det samlas en hel del skit på botten med allt annat.

Och det är just i denna typ av utedass denna berättelse utspelar sig på.

Föreställ dig en man stående och gör sitt ena behov – välj själv. Han gör vad han måste göra.

Han blickar ner i det grumsliga vattnet när han plötsligt ser något ljust skinande där nere. Det är två glittrande, gnistrande och lysande guldtior.

Hans reaktion är omedelbar och nästan mänskligt, och en röst i hans huvud säger, "Det där kan bli mitt”.

Han börjar rulla upp skjortärmarna. Men plötsligt hejdar han sig, och den inre rösten säger: "Men är det värt det?"

Han funderar en stund på vad han ska göra när han plötsligt får en briljant idé.

Han lägger handen i fickan. Tar ut två skinande guldtior och tittar ner i djupet för ett ögonblick eller två.

Sedan kastar ner dem i det dunkla djupet.

Han rullar upp ärmarna med ett enda syfte och säger: "Nu är det värt det!"

Världens Fulaste Man

2010-11-17T03:37:00.000-08:00

Det är kväll efter en hård arbetsdag och jag tar mig den välförtjänta friheten att koppla av vid hamnens restauranger. Denna kväll lyser upp extra av alla stjärnor och kuststadens belysning.

Med en utsökt kryddig doft aktiverades genast min svältande mage som började skrika efter mat. Mitt doftsinne som navigerades av min mage förde mig genast till den italienska restaurangen ”Z Bass”.

Plötsligt stod jag utanför glasdörren medan smaklökarna fick munnen att vattnas likt en länspump, vilket för mig var ett bevis på att detta var ett bra val.

Mina falkögon sonderade terrängen och fångade det enda lediga bordet som var tillgängligt. Med mina vassa armbågar och en glupsk mage plöjde jag mig fram till bordet och sjönk snabbt ner i stolen.

Den rika doften av fiskgrytan fick mig att göra ett djupdyk i menyn som öppnade upp en hel kontinent av smakfyllda maträtter.

Jag gjorde snabbt mitt val och beställde husets speciallitet – Zuppe di Pesce!

I allt tjatter, leenden, servitörer och ångande tallrikar uppmärksammade jag en man som satt mitt emot mig och han skilde sig från mängden kan jag säga.

Han såg GROTESK ut i ansiktet, som om han hade haft hårdsmälta. Jag tyckte han var skitful och så satt han mitt emot mig innan jag skulle äta.

Ansiktet var deformerat, härjat av en sjukdom som påminde om ett missformat elefantansikte, och var definitivt det fulaste jag sett. Ja, ja, jag vet att jag kan låta vissa ord sitta kvar på min tunga – inte denna gång!

Men, det var något jag började lägga märke till som han gjorde och som fick mig att försjunka in i ”trance”.

Han äter ”Zuppe di Pesce” på ett sätt som fick hela omgivningen att stanna upp och mina sinnen fick ett tunnelseende.

Med halvslutna ögon förde han långsamt skeden upp mot sin mun, hela ansiktet lös upp med en njutbar förväntan. Hans ögon var fyllda av närvaro som kunde vara i all evighet.

När han höll skeden vid munöppningen blåste han på grytan som om han viskade något heligt till den för att sedan själv bli välsignad av smaken.

Varje sked tog flera minuter att avnjuta. Han lagrade varenda smakförnimmelse från varje munsbit som om det vore provsmakning åt gudarna.

Han tog tre skedar på detta sätt och satte sedan ner skeden för att lika medvetet avnjuta sina andetag.

Varje gång han andades in såg ut som om han fick en ny mänsklig konstform, varje andetag gjorde hans väsen synligare och glödde som jordens inre.

Hans andetag var för honom som att dricka magisk elixir som gav sinnelig njutning åt livet, som om han ville dricka varenda liten droppa av livet.

Han upplevde livet självt!

Jag började inse hur fel jag hade varit i min tidigare bedömning. Den här mannen var definitivt inte ful, det var mitt tänkande som var fult och som hade fått livets sanning fördunklad.

Han kunde göra något som är mycket speciellt, något som jag länge har önskat att kunna göra bättre själv.

Denne man vet hur man lever i ögonblicket, hur man får ut så mycket erfarenhet som möjligt.

Han vet att livet ÄR en nu-upplevelse.

Ibland så kräver det en speciell typ av insikt eller visdom för att inse hur värdefullt och dyrbart nuet är, och att det som varit aldrig kommer att komma igen – inte i samma form i alla fall.

Denna man var långt ifrån ful, kanske detta var den finaste, vackraste och visaste man jag någonsin sett.

Vad skulle en sådan insikt betyda för dig?

/Coach Dolor

Picasso

2010-11-16T06:03:00.000-08:00

Hur ser verkligheten egentligen ut?

På sin tid när den kände konstnären Picasso höll på bli som mest berömd satt han i ett tåg i första klass på väg från Nice till den myllrande storstaden Paris.

Han delade sin kupé med en förmögen amerikansk konstsamlare. Amerikanen tyckte sig känna igen konstnären och frågade; "Hej, är inte du Mr Pablo Picasso?"

"Jo, svarade Picasso.

Amerikanen fortsatte med att fråga; "Varför målar du inte människor så som de är i verkligheten?"
”Va? " svarade Picasso.

"Ja, varför målar du inte människor så som de verkligen ser ut? Jag menar, om
man tittar på en av dina målningar så är de långt ifrån verkliga. Du har tillexempel målat
ett öga mitt i pannan, en näsa där ett öra ska vara. Det är bara
så fel. Det finns ingen verklighet i det och är definitivt ingen konst!”

"Jag vet fortfarande inte vad du menar, sade Picasso”?

Amerikanen fortsatte; "Konst ska spegla livet”. Om du håller en spegel mot naturen så har du allt där – det är verklighet. Ni måste måla människor som de verkligen är!

"Jag har fortfarande inte förstått, säger Picasso”?

"Ok, säger en smått irriterad amerikan, jag ska visa dig vad jag menar."Han tog fram
plånboken ur sin rock, öppnade den och tog fram ett fotografi på sin fru och sade; "titta, detta är min fru, och det är såhär hon ser ut i verkligheten!"

"Åh, nu förstår jag!” sade Picasso med en alvarlig stämma, ”din fru är
extremt tunn och cirka 10 centimeter hög."

Tycker att den säger så mycket, eller hur?

/Coach Dolor

Den Mörka Tunneln

2010-11-10T06:12:00.000-08:00

Detta är ett inlägg som jag fått av en som vill vara Anonym. Dolor

Underjorden

Jag blev satt i en av de mörkaste och djupaste tunnlarna i underjorden (i Sverige) du ens kan tänka dig. Alldeles för djupt. Helt ensam enbart tillgång till en liten husvagn som mitt eget lilla allrum.

Husvagnen är gulbrun-grå både utvändigt och invändigt, och helt utan fönster.

Belysningen är dov och ger upplevelsen av att man ser dimmigt. Gissa om detta får dig att känna dig dimmig?

Hursomhelst, tidigt på morgonen så åker jag ner till min underjord för att göra mitt jobb, och senare på kvällen så beger jag mig hemåt till min lilla lägenhet. 5 dagar i veckan – ibland även helger.

Vad ska jag göra?

Har hållit på såhär i 7 månaders tid, och detta kallas för min arbetsplats. Tro mig, det är deppigt!!!

Tro mig om jag säger att jag brukar fråga mig själv; ”Varför har jag valt detta jobb”? ”Hur ska jag kunna ta mig ur denna mörka tunnel”? ”Vad gör man utan stimulans och utmaningar på jobbet”? ”Vad gör jag om ingen annan ser mig”? ”Har jag ens något värde”? ”Vad gör jag när jag inte har någon att prata med”? Ska jag välja att bryta ihop eller bygga upp?

Jag är inte som alla andra

Jag blev placerad här för att jag ÄR annorlunda. Jag blev placerad här för att andra inte vet hur de ska bemöta mig. Visst tycker jag synd om mig själv ibland, men hjälper inte i det långa loppet. Jag arbetar i det dolda och tar hand om ”det” som de flesta inte är medveten om. Jag tillhör en s.k. resursorganisation som är spindeln i nätet för samhällsstrukturen.

Jag ser till att det som finns ovanför tunneln, alltså på ytan fungerar med sina dagliga rutiner genom att jag hjälper till att sortera informationen och uppgifterna på *djupet*. Mitt jobb handlar om effektiv kommunikation och trafikflöde.

Mina uppgifter brukar vara att få detta flöde att flyta på, men det gör det ju inte alltid eftersom konflikterna kryper på en då o då. Men det är nu i denna stund som dem där uppe signalerar till mig att nysta upp trasslet. När jag hade nystat upp trasslet så blir jag nerskickad igen – tillbaks till min käre husvagn. Ensam igen.

Men denna ensamhet blev verkligen annorlunda. Jag satte mig ner i den slitna, mjukt svampliknande stolen som fick hela husvagnen att gunga till när jag satte mig. Jag bara stirrade in i lampan som gungade i takt med min andning från efterdyningarna av husvagnen.

Jag tänkte ”Vad fan vill jag med mitt liv egentligen”? ”Hur kan jag ta reda på vad jag vill”? Jag är sååååå trött på detta.

Mitt Bankfack

Indränkt i mina funderingar och det dimmiga ljuset i husvagnen gled jag plötsligt in i min egen mottagliga dimma och fick se en glimt av det som jag kallar för mitt ”inre” bankfack. Precis som när jag sitter på bussen på väg hemåt med huvudet lutande mot fönstret.

Jag kom på mig själv med all den kunskap som låg här och väntade på att få bli använd. Herre gud, det är ju jag som är manualen till min egen kunskap! Det var då som jag förstod vad jag var tvungen att göra – att våga titta på vad jag faktiskt har och är.

Det bara låg här inne och dammade som en uråldrig och kraftfull formel som tillhörde enbart mig, och som dessutom ingen annan har tillgång till mer än mig. Fan va häftigt!

Bort med dammet

Jag visste att det bara fanns en sak att göra för att kunna använda den – att blåsa bort dammet och se vad det är.

Men varför skulle jag göra det? För jag visste att om jag blåste bort dammet och kunde se vad det var så visste jag exakt vad jag skulle använda det till. Kunskap gör ju ingen nytta om jag inte har användning för den. Eller? Jag kan ju inte gå och köpa den bästa stereoanläggningen om jag inte ska använda den – eller?

Jag har så mycket mer att ge
Jag har alltid haft en stark känsla av att jag är så mycket mer än detta, och jag har så mycket mer att ge livet. Ibland så har det känts som om jag håller på att explodera om jag inte kan få uttrycka mig för den jag egentligen är och kan. Vad har jag att förlora? INGET!!! Men nu jävlar är det dags!!

Under de följande dagarna valde jag att istället spenderade tiden på att blåsa bort dammet i mitt bankfack och paketera min idé som jag tog ett fast grepp om samtidigt som jag tog mig upp ur tunneln mot min nya upptäcktsfärd. Tro mig den har börjat, och jag lovar att du ska få ta del av den.

( )

Vad vill du? Har du granskat ditt ”bankfack”?

/Coach Dolor

Gratis Semester

2010-11-10T02:04:00.000-08:00

Min Mentala Semester

Låt mig berätta om en semester som är en livsupplevelse och som sker på en paradisort. Jag minns hur vackert detta tropiska paradis är med sina stränder, palmer, solen, färgerna, skratten och dess leende. Den stora chocken kom när jag tog det första klivet i havet. Wow, denna oförglömliga känsla av ett 28 gradigt varmt hav fick min kropp att slappna av i stället för att rysa till. Kunde höra min inre röst fråga mig själv; ”är detta sant”?

Den salta doften av havet i kombination med det mjuka brusande ljudet fick det vita skummet att se ut som ett moln i en klarblå himmel. Att dessutom känna hur vinden värmer kroppen med sin bästa kompis solen gör ju inte att upplevelsen blir kallare.

När jag ser ut mot den tydliga linjen som gör jorden platt hör jag människors skratt o trivsel ombord på en båt. Kan till och med se dessa små varelser hoppa från båten och hör plasket från deras lekfullhet med havet. Att detta sker nu är helt otroligt, att kunna se, höra och få känna denna upplevelse skapar definitivt ljus i tillvaron. Eller hur?

Hur skapar du ljus i din tillvaron? Var är din fokus?

/Coach Dolor

Två Magiska Ord

2010-11-09T06:28:00.000-08:00

TV Reparatören

En polis som patrullerade i närheten av ett bostadsområde fick ett larm gällande en ”stökigheter” i en lägenhet. Hon gick dit under tiden som förstärkningen var på väg för att skaffa sig en uppfattning gällande en incident och våld i hemmet. Hon höll sig i beredskap för hon vet att i denna sort av situationer så riskerar hon att skadas fysisk.

Människor, särskilt våldsamma, arga och utagerande människor är nästan ”allergiska” mot polisen. I många fall så hatar de när Polisen lägger näsan i ”blöt” och blandar sig i deras familjeangelägenheter.

Nu när hon närmar sig lägenheten hör hon skriken som kommer inifrån lägenheten. Det är en grov och manlig röst som skriker högt samtidigt som man kan höra ljud av olika slags objekt som slås i spillror. Tillsammans med det kaotiska ljuden hör man det skräckslagna skriket från en kvinna när det plötsligt kommer en tv-apparat utflygande genom fönstret, och landar i spillror på marken – mitt framför fötterna på Polisen.

Polisen rusar fram till dörren och börjar banka så knogarna blev såriga. Då hör hon den grova rösten med en rasande stämma som påminner om jordbävning närma sig med bestämda steg, och samtidigt som han öppnade dörren skrek han: "Vem i helvete är det?" På samma gång som mannen skriker detta så tittar han på marken framför polisen och ser resterna som är kvar från TVn.

Just i detta ögonblick så bara slinker det ur munnen på polisen och hon svarar: "det är TV reparatören." Det är ett ögonblick av en spänd tystnad. Slutligen bryter mannen ut i skratt. Mannen släpper in polisen och hon har möjlighet att göra sitt ingripande och undviker ytterligare våld eller fysisk konfrontation.

Hon berättar senare att dessa två ord var lika användbara som månaders utbildning och träning i närstrid.

Har du också använt dig av "magiska ord"?

/Coach Dolor

En Bestämd Åsikt

2010-10-28T07:44:00.000-07:00

Coach och Pappa-rollen har en liknande uppgift tycker jag - båda ska se till att personen (barnet) ska få hjälp med olika saker så att han eller hon kan hjälpa sig själv.

Efter det att min son läst ur boken Alkemisten (Paulo Coelho, 2002) så påpekade han något bra han läst ur boken, och han gjorde det med en speciell glimt i ögat. Såhär löd det:

"Det är många som har en bestämd åsikt om hur andra ska bete sig och leva sitt liv, men vet inte själva hur de ska göra det".

Jag har mina aningar om att jag kommer att få höra det då och då. Frågan är om jag själv i de flesta situationerna vågar fråga mig detsamma? Gör du?

/Coach Dolor

Frågans Dolda Kraft 1.

2010-10-26T06:49:00.000-07:00

Det Dolda Redskapet

Av alla stukturer i språket så är frågan, utan tvekan det kraftfullaste och dolda redskapet som existerar inom en. Dagligen upptäcker jag nya användningsområden för hur jag kan använda frågor som påverkar bra och ibland mindre bra.

En fråga har sååå många funktioner, och är egentligen väldigt enkel att använda, enkel att forma, enkel att leda med, enkel att hindra med, enkel att övertyga med, enkel att informera och att anklaga med. Vilket redskap!

Tyvärr så finns ”frågan” oftast i det dolda. I det dolda så menar jag med att det är få människor som medvetet och avsiktligt använder frågan för kommunicera bättre – den bara ”ploppar” fram då och då, utan att man ens tänker sig för vart frågan leder hän.

Syftet med dessa inlägg som handlar om Frågans dolda kraft är att göra dig som läsare mer medveten om detta verktyg och dess funktioner.

Jag menar att, om du ändå har detta kraftfulla redskap inom dig så är det lika bra att du lär dig använda det konstruktivt, etiskt och gynnande – både för dig och den person som du delar det med. Eller hur?

Hur ska jag nu bli mer medveten om detta dolda ”redskap”?

Vad är en fråga egentligen? Läs inlägget som heter: Frågans Dolda Kraft 2.

/Coach Dolor

Frågans Dolda Kraft 2.

2010-10-26T06:47:00.000-07:00

Ett Inre Tvång

En fråga fungerar som att avfyra en värmesökande ”missil” som ger svar på själva avfyrandet.

Tänk efter, om du sitter mitt i ett samtal med någon och det kommer fram en annan person som är helt okänd och frågar dig: ”Ursäkta mig, vad är klockan?”, så är du bara tvungen att besvara frågan, eller hur? Just det. Vi kan helt enkelt inte fortsätta samtalet utan att ha svarat På frågan. Vi ”måste” svara - som ett inre tvång.

Frågan är vart detta kommer ifrån? Läs inlägget som heter: Frågans Dolda Kraft 3.

/Coach Dolor

Frågans Dolda Kraft 3.

2010-10-26T06:46:00.000-07:00

Rötterna

Rötterna till det automatiska svarsbeteende kommer från samhället vi är fostrade (programmerade) till att svara, det är oförskämt att inte svara på en fråga. Vi är uppfostrade till att vara vänliga och att inte svara betraktas som oförskämt, tanklöst och respektlöst.

Vi vill svara på frågan för att visa att vi kan något och få uppmärksamhet från alla runt omkring, att verka lite bättre än de som inte fick frågan. Så, vi svarar på frågan som ställs i vår närhet; de flesta svarar högljut, men alla besvarar den åtminstone tyst inom sig själva.

Hur kan jag använda det effektivt? Vad kan jag använda det till? Läs inlägget som heter: Frågans Dolda Kraft 4.

/Coach Dolor

Frågans Dolda Kraft 4.

2010-10-26T06:45:00.000-07:00

Du kan lyckas med allt!

OBS: Läs de kommande frågorna MYCKET noggrant och inlevelserikt om du verkligen vill få ut något av inlägget!!!

Om du visste att du INTE kunde misslyckas med vad du än skulle ta dig an, vad skulle du göra då?....(fundera)........... Hur skulle du uppleva dig själv om du inte kunde misslyckas?.....(fundera)…. Skulle du vara mer säker som person?....(fundera)….. Skulle du vara mer säker på vad du gör?

Tänk om jag kunde åka in i framtiden med en slags tidsmaskin och betrakta mig själv med detta självförtroende, då vet jag precis hur det skulle vara. Men vänta nu, finns det Tids Maskiner eller är det bara i fantasins värld? Läs inlägget som heter Frågans Dolda Kraft 5.

/Coach Dolor

Frågans Dolda Kraft 5

2010-10-26T06:43:00.000-07:00

Tids Maskinen

Jag anser att vi har en ski.t häftig Tidsmaskin mellan axlarna och att det enbart är vår egen fantasi som sätter gränserna.

Ta en "titt" in i Framtiden

Låt oss säga att du en dag vaknar på morgonen med en sådan övertygelse (100 %) om dig själv, att du under hela dagen ”bara inte kan” misslyckas med vad du skulle göra, hur skulle det kännas?....... Hur skulle en sådan dag Se ut för dig?....... Hur tror du andra skulle uppleva dig?....... Vad skulle de säga om dig?....... Vad skulle du höra om dig själv? Är det inte det målsättning handlar om? Att på ett eller annat sätt ”se in” i framtiden och sträva efter att det ska bli så som man har ”sett” det.

Vissa människor har väldigt lätt för att ”våga” se in i framtiden, medan en del vill vara mer ”realistiska” och hålla sig till mer fakta och bevis.

Frågan är väl hur ”långt in” i framtiden vi vågar se – det finns ju risker att det inte alltid blir som vi sett. Detta brukar ju oftast vara ”tidigare” erfarenheter som lär oss detta och gör det därför lättare att tänka på det förflutna än framtiden.

Det förflutna ger oss ofta en referens till vad som är verkligt och inte verkligt, eller hur? Men det är ju det som är så ”magiskt” när du ställer frågor som faktiskt ger dig en ”titt” in i framtiden. Varför uppfinna tidsmaskinen när den redan är uppfunnen? Vi kan väl istället ta reda på hur vi kan få den att fungera så bra som möjligt? Men vad stoppar och hindrar oss ifrån att ta reda på hur ”instruktionsmanualen” fungerar? Läs inlägget som heter: Frågans Dolda Kraft 6.

/Coach Dolor

Frågans Dolda Kraft 6.

2010-10-26T06:39:00.000-07:00

Vad stoppar dig?

Fel ställda frågor till dig själv stoppar dig oftast! Men, varför det?

Om det nu skulle vara så att du skulle uppleva dig själv mer säker som person, så undrar jag varför du skulle göra det?..... Varför skulle du vara mer säker som person om du visste att du inte kunde misslyckas?????

Vad stoppar eller hindrar dig från att vara så säker?

Får jag gissa? Rädslan av att göra fel, misstag, vad andra ska säga och tycka om dig – rädslan av att misslyckas? Om det nu är så, hur ska jag då kunna hantera denna rädsla? Hur skulle jag kunna göra denna rädsla till min fördel istället för att ständigt försöka undvika den?......(fundera)…… Hur skulle jag istället kunna ”dansa i takt” med min rädsla i stället för att ”dra” i var sitt håll och trampa varann på tårna? Läs inlägget som heter: Frågans Dolda Kraft 7.

/Coach Dolor

Frågans Dolda Kraft 7.

2010-10-26T06:37:00.000-07:00

Kan Du Se Skillnaden?

Nya frågor= Nya svar= Ny uppfattning= Nya känslor

Vad är det för skillnad på dessa frågor:

1: Om jag visste att jag inte kan misslyckas, vad skulle jag göra då?

2: Om jag visste att jag kan lyckas med allt jag tar mig an, vad skulle jag göra då?

Fråga nr 1, lämnar utrymme för en o annan ursäkt och anledning att inte klara av det man vill.

Fråga nr 2, är mer koncentrerad på vad jag ska (uppgiften/målet) göra och lämnar mindre utrymme för rädslan av att göra misstag.

Mitt tips till dig som läsare är att du testar de båda frågeställningarna till din omgivning och lägger märke till vad som sker och vilka svar du får. Låt varje person svara i sin egen takt.

När du får svar så fortsätter ni diskussionen om hur det skulle upplevas att verkligen våga lyckas med allt man tog sig an. Lägg då märke till hur personens känslor förändras och hur personen börjar inta en desto säkrare hållning. Visst finns det mycket mer att lägga märke till, men det är upp till dig att testa.

Have Fun!!!

Vill du veta hur rätt frågor kan förändra livet helt och hållet? Då ska du läsa det kommande inlägget som heter: Vad hände nu – Vad gjorde du?

/Coach Dolor

Kommunikation är som Musik

2010-10-21T04:29:00.000-07:00

Hur kan man beskriva kommunikation på det bästa sättet?

Har du hört en så bra låt att den har fått dig att röra på dig? Kanske till och med fått dig att dansa? Har du hört en låt som fått dig rörd, kanske gråtit också? Helt enkelt fått dig att "känna" något.

Är det inte fantastiskt? Att musik och sång kan överföras till dina känslor, och som i sin tur får dig att känna och tänka på allt möjligt eller något specifikt.

Är det inte samma sak med mötet med andra människor? Har du mött en person som lyckats fängsla dig på ett sätt som om du lyssnade på en bra låt, en låt som berörde dig på ett djupt och känslomässigt plan?

Jag är övertygad om att effektiv kommunikation fungerar precis på samma sätt som en bra låt. Vill man nå en person effektivt och på ett djupare plan så gäller det att ta reda på vilken "musiksmak" den andra personen har, så att man vet vilken "låt" som ska spela upp.

/Coach Dolor

Varför gör vi det vi Gör?

2010-10-21T03:33:00.000-07:00

En favorit Coach som jag tycker kan förklara en del;-)

/Coach Dolor

Vinnare eller Förlorare?

2010-10-21T02:27:00.000-07:00

Detta inlägg är ett önskemål och som dessutom inte är skrivet av mig, men ett intressant tema. Personen är anonym.

/Coach Dolor

Vilken bra idé till en blogg! Människor behöver inspiration och någon som ska hjälpa dem hitta styrkan som redan finns inom dem.

För några dagar sedan träffade jag en person under en arbetsintervju, och jag frågade; "gillar du tävlingar"? Personen svarade "ja det gör jag”, direkt därefter lägger personen till med; ”och dessutom så är jag en jättebra förlorare". Jag tänkte oj oj oj, är det en ursäkt för att inte våga satsa allt för att vinna? Är det lättare att redan från början ställa sig in på att förlora så att man slipper besvikelse? Varför är det första man säger om sig själv "förlorare"?

Sedan kom det ett långt samtal från personen om att så länge man gör sitt bästa och att man är nöjd med sig själv så spelar det ingen roll om man förlorar. Och till viss del så håller jag med, men långt ifrån allt, det är viktigt att kunna ta förluster också (det är frågan om hur man tar förluster), jag går alltid in i tävlingar med viljan att vinna – utan att förbereda mig med att förlora. Jag gör inte bara mitt bästa, jag ger allt! Och jag älskar när jag i tävlingsmoment träffar på människor som ger allt också - då finns det inga definitioner om förlorare!

En Tragisk Relation 1

2010-10-20T07:08:00.003-07:00

Efter hårt arbete

Efter en hård arbetsdag (eller träningspass) står du och njuter av en varm o skön dusch. Under tiden som du står där i dina inre funderingar så tar plötsligt varmvattnet slut. Du försöker snabbt vrida upp varmvattnet, men det kommer inget varmvatten. Va fa.* är det som sker?? Någon annan i huset använder varmvattnet! Du stänger omedelbart av duschen så klart. Du har glömt bort de första njutbara tjugo minuterna av avslappning du först hade i duschen. Är det så det fungerar i en relation? Du kommer ihåg de första tjugo veckorna eller månaderna, eller?

/Coach Dolor

En Tragisk Relation 2

2010-10-20T07:08:00.001-07:00

6 månader senare

Sex månader senare så minns du fortfarande händelsen när varmvattnet tog slut, som om någon varit otroligt ohyfsad, någon som inte tänkte på dig och att det var en dålig dusch – vilka nu än ursäkterna må vara. Du har absolut inget minne av de första njutbara tjugo minuterna av avslappning. Varför det? Precis som bowling, man slår ner alla käglor utom EN, och där står man med sina snygga skor och fokuserar på den enda käglan man inte fick ner… Varför är det så? Eller när man fick ett prov rättat i skolan och av alla ”R” så såg man endast den där felaktiga bocken. Är detta något vi är programmerade till?

/Coach Dolor

En Tragisk Relation 3

2010-10-20T07:07:00.002-07:00

Nu fungerar duschen igen

Tillbaks till den där duschen igen…

Nästa dag så duschar du igen, en fem minuters dusch och det känns skönt och behagligt, varmt och avslappnande, men i ”bakhuvudet” så börjar du påminnas om att någon troligtvis kommer att ta varmvattnet ifrån dig. Så känns det i alla fall, så du blir färdig rätt så kvickt, och det var en behaglig och avslappnad dusch, men kort. En vecka efter så minns du det som en fin dusch. Minns du första gången du träffade din partner? Hur minns du det?

/Coach Dolor

En Tragisk Relation 4

2010-10-20T07:07:00.000-07:00

Älskade Vardag

Alla relationer har sina upp och nedgångar, det vet du mycket väl. Inte sant? Så har vi det som kallas för ”vardagen” som oftast håller relationen mitt emellan. Det mesta av din tid spenderar du med att jobba, barnens läxor, aktiviteter, möten, städa, ta ut hunden, träffa vännerna, träna, internet och så har du relationen – hej finns du också, ska vi orka ha ett sexliv också? När fredagen nalkas kommer och du slappnar av så släpper spänningarna så brutalt att de tar med dig ner till djupet av ”John Blunds” verkstad – god natt. Sen är det lördag som får bli återhämtningsdagen innan söndagen börjar närma sig och alla jobbtankar ”angriper” en. Hur vänder du vardagen till Dagen?

/Coach Dolor

En Tragisk Relation 5

2010-10-20T07:06:00.002-07:00

Du visste det!

Inte det lättaste att arbeta på relationen när det arbetas med så mycket annat. Plötsligt när saknaden av uppmärksamhet av varandra har fördunklats av vardagens alla sysslor så går ni igenom en period med bråk, gräl och anklagelser m.m. Dags att förnya relationen eller att lämna den. Du visste det, det sa du i alla fall! Vänta nu, var det redan bestämt? Och resten av ditt liv så går du runt och berättar att du inte kan förstå att du satt fast i den här relationen i 25 års tid.

/Coach Dolor

En Tragisk Relation 6

2010-10-20T07:06:00.000-07:00

Mekanikern och Medhjälparen

Alla typer av relationer är en färskvara och MÅSTE underhållas, precis som en bil – även ”föraren”. Den måste genomgå en storservice för att den ska hållas bra på längre sikt, annars går den i spillror. Precis som när en säljare ringer tillbaks och frågar hur bra jag tycker att produkten är och hur nöjd jag är med deras service. Och som tack för tiden så skickas det något extra (utan kostnad o bindningstid såklart). Visst vill jag vara kvar hos dem som kund då. Vad gör du för att serva din relation, med både dig själv o partner? Hur gör du det? Du kanske har tips till andra som vill och behöver det?

/Coach Dolor

En Tragisk Relation 7

2010-10-20T07:05:00.000-07:00

Som en torr Svamp

Varför är vi (de flesta) människor då byggda på detta sätt, att lättare minnas de negativa händelserna? Är det för att vi ska kunna undvika dem i framtiden och kunna göra något konstruktivt av det? Varför säljer media nästan enbart tragiska nyheter? Varför uppmärksammar vi detta fenomen så mycket? Är det en överlevnads mekanism?

Är detta en kulturell programmering? Är vi lärda att uppfatta saker o ting på detta sätt? Detta stämmer givetvis INTE in på alla människor, men det är mycket vanligt. Skruva upp volymen på tv-nyheterna när du står i köket och pysslar med maten och gissa vad som kommer att dra din uppmärksamhet.

Min fråga till dig som läsare är; Finns det alltid något positivt i det negativa? Hur kan man göra för att vända något negativt till positivt? Massor av tips är på väg!

Hur gör skickliga säljare som vänder ditt NEJ till JA? Vad är det man måste förstå sig för att en person ska känna sig motiverad till något? Om du nu sade nej, vad fick dig att säga ja? Det inlägget får du lägga in i minnet redan nu, och så fort du går in på denna blogg så börjar du leta efter kategorin MOTIVATION. Okej? Bra, då ses vi snart!

/Coach Dolor

Är de helt "tröga", eller är det jag?

2010-10-18T13:39:00.000-07:00

Att förklara något, att ge en bra beskrivning (kanske en vägbeskrivning), att faktiskt få någon annan att förstå vad jag menar.... Hur gör jag det på det bästa sättet? Hur vet jag när någon annan förstår? Vilka "signaler" får jag då? Hur hanterar jag människor som INTE fattar vad jag menar? Är dom helt "tröga"? Eller är det jag? Hhmmm..? Vill de bara inte fatta? Eller är det jag som bara inte är villig att kommunicera på ett sätt som gör att de förstår? Hur gör jag för att ta reda på HUR jag ska kommunicera på ett sätt som den andre föredrar att kommunicera på? Lång frågeställning va? Läs den igen och "smält" innan du läser nästa definition om kompetens.
Jag ska inom kort ge dig kommunikativa beskrivningar och svar på dessa frågeställningar - så håll ut:-D

Definitionen av kompetens inkluderar förmågan att kunna hantera de som är inkompetenta...

/Coach Dolor

Vem är du Egentligen rädd för?

2010-10-17T06:50:00.000-07:00

Såg en tennismatch som en mycket god vän deltog i igår. Tyvärr så förlorade han. Men varför det då? Han nämnde att allt låste sig, svårt att röra på sig och inget stämde (inom sig). Fast att han han är en fantastisk spelare så var han alldeles för rädd att slå på bollen i de flesta situationerna som uppkom. Tänk om man inte är rädd för att slå på bollen och missa poängen? Tänk om man inte är rädd för att slå ut bollen? Tänk om man inte är rädd för att göra bort sig och tänka på vad alla andra tycker och tänker om en? Då kan man vara rätt så avslappnad och fokuserad på det man håller på med. Eller hur?

Den enda personen du egentligen kan vara rädd för är dig själv. Då du har "tämjt" dig själv har du vunnit en vän för livet.

/Coach Dolor

Misslyckat eller Attityd?

2010-10-16T15:20:00.000-07:00

Nu när höst o vintermörkret börjar smyga sig på och elräkningarna är på väg att stiga, så påminns jag om Tomas Edisons dåvarande ihärdighet och målmedvetenhet."Efter hans 700 misslyckade försök med att få igång glödlampan så frågade en journalist Tomas hur det kändes att ha misslyckats 700 gånger. Denna man (Tomas) svarade då " vadå misslyckats? Jag har inte misslyckats med något, tvärtom så har jag LYCKATS bevisa vilka sätt som inte fungerade". Ha. Snacka om Attityd. Oavsett så tror jag oftast att känslan av misslyckande snarare handlar om attityd än resultat.

Ses:-D

/Coach Dolor

Frågor som förbättrar din Prestationsförmåga

2010-10-15T10:33:00.000-07:00

Jag måste påstå att vissa frågor är så Inspirerande att de kan förändra ens liv till det bättre, medan andra frågor är så ”infekterande” att de kan sänka ens liv till det sämre.

Vad är det som gör frågor så speciella att de kan antingen inspirera eller ”infektera”? Hhmm..vad svarade du precis i ditt huvud?.... Oj då, vad svarade du nu? Om jag säger såhär; ”frågorna är svaren”.

Va, Frågorna är Svaren?

Vad menar jag med det då? Hur kan frågorna vara svaren?

För att de kommer från de frågor man ställer sig själv!

Tänk efter, varför ”dyker” det upp vissa svar i ditt huvud när du sitter i dina funderingar? För att du ställer dig själv vissa frågor! Oftast utan att du ens tänker på det - det sker helt enkelt omedvetet.

Hur viktiga är frågorna vi ställer oss själva? MYCKET!

Varför är Frågorna så viktiga då?

De påverkar vårt humör, vårt tankesystem, vårt tillstånd, våra beslut, våra reaktioner och våra resultat. De påverkar i stort sett kvalitén på vårt liv – oavsett område.

Vilka frågor brukar du ställa dig när du står framför spegeln? Eller när du har gjort ett misstag? Vilka svar kommer din inre röst fram till? Vilka förslag, tips och råd kommer den pladdrande lilla rösten med? Antingen bra eller dåliga. Eller hur?

Påverkar svaren ditt humör? Påverkar ditt humör dina beslut? Påverkar dina beslut ditt eller dina resultat? Hur påverkar det ditt humör då? O.s.v.

Kvalitativa Frågor

Alltså, kvalitén på frågorna du ställer dig själv skapar kvalitén på svaren du får. Vad skapar svaren då? Detta gäller givetvis också när du ställer frågor till din omgivning. Det vore inte dumt att tänka genom frågan man är på väg att ställa. Man kan till och med fråga sig själv; vilket svar kommer denna fråga leda till? Inte dumt att ha ett mål med en fråga man tänker ställa – inte sant?

Hur gör Försvarsadvokaten?

Tänk dig hur försvarsadvokater gör innan de går in i rättsalen – har de planerat sina frågor tror du? Har de en avsikt (mål) med sina frågor tror du? Mer än så behöver jag inte säga.

Mental Träning

Jag har arbetat mycket med mental träning inom prestation, idrott, försäljning m.m. och vissa tekniker är helt fantastiska att använda sig av. Det är lätta att tänka på och lätta att säga. Därför är det alltid bäst att prova. Vill du prova någon av dem? Vill du kunna prestera bättre än tidigare? Vill du lära dig en teknik? Då ska du helt klart gå vidare till nästa inlägg som heter: Mental Träning - PBT .

/Coach Dolor

Mental Träning - PBT

2010-10-15T10:20:00.000-07:00

Är du redo att Prestera Bättre än Tidigare? Det är nämligen syftet med denna teknik.

Då sätter sätter vi igång!

PBT

Jag kallar den för PBT – Prestera Bättre än Tidigare. Jag vill att du startar upp PBT:n med de kommande frågorna:

Hur kan jag prestera bättre än vad jag någonsin gjort tidigare?

När jag har presterat som bäst tidigare, vad och hur gjorde jag det då?Efter det att du granskat minnet och kommit fram till vad och hur du gjorde så leder det till nästa spännande fråga….

Vad är det jag behöver lägga till eller göra annorlunda för att prestera bättre än tidigare?

Hur ska jag förklara den sista frågeställningen? Jo, om du tänker dig att du har ritat en fin ansiktsbild på ett ritblock – det finaste du ritat (presterat). Men så har du bestämt dig att du ska förbättra (prestera bättre än tidigare) ansiktsbilden, du kanske behöver ”rita till” (lägga) något, kanske mer skugga på högra sidan av ansiktet, eller mer färg i ögonen, eller så kanske du behöver sudda bort näsan och göra den smalare (annorlunda).

Gör samma sak när det gäller att prestera bättre än tidigare. Det kan ju såklart INTE garantera att du kommer prestera bättre på första försök, men om du successivt justerar gradvis så är det MYCKET möjligt att du kommer att göra det inom snar tid. Vill du testa dig själv? Vill du prova att Prestera Bättre än Tidigare? Vill du testa PBT?

Gör så här:

Tänk först ut vad det är du vill prestera bättre i. Välj ett område som du vill förbättra dina prestationer i.Tänk på ett tillfälle då du presterade som bäst – ett tillfälle då allt var och kändes på topp. Betrakta det objektivt som om du ser på en film i huvudet. Gör det livligt.

Det är tillåtet att använda fantasin såklart.När du finner det mest speciella (högpresterande) ögonblicket i filmen så pausar du den till en stillbild.

Granska nu bilden (precis som ansiktsbilden du ritat) och fråga dig själv (under tiden som du granskar) vad det var som gjorde att du kunde presterade så bra då. Vad i bilden är orsaken till att jag presterade så bra? Invänta svaren i lugn o ro och låt dem själva ”dyka upp” till en mer medveten nivå så att du kommer på det; ”ja, just det ja – det var därför jag prestera så bra?”.

Skulle det upplevas svårt att få några eller något svar så provar du med att i fantasin kliva in i stillbilden, in i dig själv, som om du klev in i ett par nya kläder. Se ut genom dessa ögon, hör med öronen och känn de känslor du upplevde då samtidigt som du frågar dig själv vad orsaken var att du presterade så bra.

När svaret kommer till dig så analysera det inte för mycket, utan skriv ner det och lita bara på att det är rätt för dig.

Skriv nu ner detaljerna från A – Ö, vad det än må vara. Det kan ha varit att du märkte att du gjorde en viss rörelse, något du sade, något du såg som fick dig att prestera som du gjorde. Det är mycket viktigt att du skriver ner det i rätt ordningsföljd. Varför det då? Svårt att kunna öppna ett kassaskåp om man inte slår koden i rätt ordning – och då kommer du inte åt ”Värdet” heller. Hoppas du förstod vad jag menar.

Själva svaret/svaren är din s.k. ”ansiktsbild” som du härefter ska förbättra.

När du granskar din strategi för att topprestera, så använder du dig nu med frågeställningen; Vad är det jag behöver Lägga till eller göra Annorlunda för att prestera bättre än tidigare? Ställ dig frågan upprepande gånger under tiden som du ser över dina svar medan du inväntar dina nya svar.

När svaren kommer upp till ”ytan” så justerar du din bild, dvs. du skriver till eller skriver om din gamla strategi. Även här är det viktigt att du placerar det i den ordningsföljd som du tror är rätt för dig.

Nu läser du genom det du antecknat, skrivit ner eller ritat – kanske både och. Oavsett hur du har gjort det så går du igenom det så att du känner dig säker på att du vill testa din nya strategi för Prestera Bättre än Tidigare (PBT). Det kan ju vara så att du upptäcker något som du vill justera på ”bilden”.

Efter det att du är påläst med din nya strategi så är det nu dags att gå ut i den stora vida världen och testa din PBT.

PBT:

Välj i vilket område du vill prestera bättre.
Tänk på ett tillfälle då du presterade som bäst.
Pausa filmen till en stillbild.
Granska bilden och fråga dig själv; Vad i bilden är orsaken till att jag presterade så bra?
Skriv ner strategin i rätt ordningsföljd.
Ställ dig frågeställningen upprepande gånger; Vad är det jag behöver Lägga till eller göra Annorlunda för att prestera bättre än tidigare?
Justera strategin.
Säkerställ din PBT.
GÖR den - Action!!!

Skriv gärna och berätta hur PBT:n fungerade för dig och vad du lyckades förbättra.

/Coach Dolor